Nu händer det igen. Jag håller på att bli kär. Denna förvirrande deprimerade alldeles underbara känslan! Den här killen är så fin, snäll och rolig. En riktigt snygg en med go estet/skatestil! Åh. Jag älskade när han gick från ena delen av köket till min del och frågade vart kanel var. Jag visade vart den stod, då log han mot mig så varmt och blinkade med ena ögat. Generad. Glädje. Fjärilar i magen. haha. Eller när jag skulle gå fram till Bella som står bredvid honom.. Då trycker han sin kind mot min bara för att torka av lite vatten han hade på sin kind, haha? De pratar om en kompis till honom och visar hur han gör när han träffar folk, han gör det på mig. Kramar om mig och luktar på mitt hår. Jag vet att detta inte betyder något. Varför skulle han gilla mig heller? Jag är inte hans typ egentligen, tror jag. Men jag kan ju inte låta bli att tänka tanken, att leka lite med hans känslor. Jag blir bara så glad när han lägger märke till mig! Jag får försöka i alla fall. Kanske leder det till en god vänskap i alla fall, där vi kan hänga en dag. Bella känner ändå honom sedan innan så.. Så där har ni den historien, jag var tvungen att skriva av mig detta, kan inte sluta tänka på sånthär.