Dagen igår slutad inte som jag ville. Jag ringde farfar och pratade med honom, det är hjärtskärande att höra honom så svag och ledsen över att vi aldrig träffas. Det var jobbigt, men andå skönt att få gråta ut lite. Idag är jag jättetrött och allmänt ledsen på livet. Jag hatar att behöva längta till någon och något så mycket som jag har gjort alla år, men nu är det ännu värre! Det är så svårt när man är 15, familjen har dåligt med pengar och om jag föreslår någonting så blir de bara arga. Jag är ju glad över det jag har här, men man börjar bli lite trött på allt. Det går inte en dag utan att jag tänker på hur det skulle varit och det gör mig bara less, jag orkar inte längta mer.